måndag 26 september 2016

Tröttheten tar över

Väckarklockan ringer, den står på 06:00 och det är dags att gå upp igen. Varenda dag lika trött som alltid. Jag lutar mig fram ur sängen och stänger av alarmet och tänker ”bara någon minut till”. Väl uppe ur sängen börjar jag med min vanliga morgon rutin som består av tusentals alarm som ringer för att jag verkligen inte ska försova mig. Under denna timme ska jag hinna klä på mig, fixa mig, äta frukost och packa skolväskan innan jag behöver åka. Dock slutar varenda morgon med att jag ligger kvar alldeles för länge i sängen, får skynda mig allt jag kan och får kasta i mig frukost. Sedan är det dags att ge sig av till skolan.

I skolan börjar lektionerna segt och läraren står vid whiteboarden och har genomgång. Jag vet att jag måste lyssna och vara fokuserad för att förstå. Fast i själva verket sitter jag kisandes av trötthet vid min bänk och tänker på allt annat jag hellre skulle göra, som att bland annat sova. Lektionerna fortsätter sedan lika segt fram till lunch. Efter lite mat och rast får man ändå upp energin igen. Däremot går denna energi lika fort över som man fick den. På eftermiddagen går tillslut tröttheten över och blir till ”övertrötthet” istället. Detta ”stadium” brukar bli väldigt roligt och skratt samt, just för att man är så trött och orkar inte fokusera det minsta lilla. Eftermiddagen fortsätter sedan långsamt tills det är dags att packa ihop skolsakerna och gå igenom vad det är för läxor som gäller.

Återigen hemma är det dags att äta lite mellis och få lite ny energi innan det är dags att plugga. Pluggandet går för det mesta bra, men sedan så kommer Snapchat, Facebook, Imassage, Instagram..., familjen som behöver hjälp med något, hunden som behöver rastas eller något annat i mellan pluggandet. Pluggtiden krymper och krymper utan att jag märker det. Varenda kväll sitter jag uppe hela natten och undrar vart tiden tog vägen och varför jag inte gjorde läxorna tidigare så att jag kunde gå och lägga mig tidigt och vara utvilad och pigg nästa morgon i skolan. Fast samtidigt tänker jag att det enda jag har gjort är suttit här vid mitt skrivbord från det att jag slutade tills nu mitt i natten och ”pluggat”.

Jag borde ha fokuserat mer under den tiden jag pluggade och inte ha gjort massa andra saker så att jag skulle ha kunnat gått och lagt mig i tid och varit utvilad nästa morgon. Varenda kväll slutar dock likadant och jag förstår inte varför jag inte gör något åt det.


Molly

8 kommentarer:

  1. I feel you. Pluggtiden man hade planerat blir inte till pluggtid utan till något helt annat som man två timmar senare ångrar

    SvaraRadera
  2. Hög igenkänningsfaktor!!!

    SvaraRadera
  3. Hmmm. Inte bra, men en allmän känsla som många tyvärr känner igen sig i.

    SvaraRadera
  4. Känner verkligen igen mig själv i din krönika!

    SvaraRadera
  5. Känner igen mig i hela texten!!

    SvaraRadera
  6. Hittade en del särskrivningar och fel val av ord/fel meningsbyggnad vilket stör. Rolig tanke som relaterars för de flesta

    SvaraRadera
  7. Hittar också särskrivning, men jättebra idé och relaterbar!!

    SvaraRadera