”Tänk om vi bara kunde släppa allt”

”Nej tack, jag tar den vanliga kassan”  svarade den gamle mannen bakom mig i ICA-kön till den anställde som frågade om han inte skulle använda snabbkassan istället. Min första tanke var att ”det var ju dumt, snabbkassan hade ju gått mycket fortare.” Jag betalade för mina varor och tänkte inte mer på det.

Men när jag stod där i änden av rullbandet och packade ner mjölken i min plastpåse såg jag hur han log mot kassörskan, hur hans ansikte lyste upp när hon frågade honom om han skulle ha något mer. ”En trisslott” svarade han. I den stunden insåg jag att anledningen till varför han inte ville använda snabbkassan var interaktionen. Han gillade att prata med den som satt i kassan, han föredrog en trevlig, om än kort, liten pratstund framför att komma därifrån snabbare.

Sedan tittade jag över mot snabbkassan. Där var människor i min ålder, ungdomar som inte önskade något mer i världen än att kortläsaren skulle jobba lite snabbare så de kunde fortsätta med sina stressade liv. Där var fickor som surrade av Facebook meddelanden och Instagram likes. Där var jag, eller ja, andra som jag. Med miljoner tankar som snurrade i huvudet.

Detta fick mig att fundera, tänk om vi bara kunde släppa allt och göra som den där gamle mannen, stanna upp och ta tid till att prata med andra. Om vi kunde sluta oroa oss för allt som händer, bara lugna ner oss och inte stressa så himla mycket. Om vi tog det lite lugnt istället för att spendera timmar på att få till den perfekta Instagrambilden för att få den där liken av våran crush. Tänk vad skönt livet skulle vara om man bara slapp allt det där.

Sedan insåg jag att var sen hem och snart inte hade tid kvar till att plugga till kemiprovet imorgon. Så jag slängde mig på cykeln och skyndade hem så fort jag bara kunde.

Joel