Samhällsstruktur med hybris

Sekunden skolväskan dunsar i backen släpper stressen. Tacksamma tankar går till Gud som var lat nog att behöva vila den sjunde dagen. Äntligen veckoslut. Två dagar utan krav eller press helt tillägnade återhämtning.

Ha! Vem försöker jag lura? Som medlem i generation prestation vaknar jag klockan 8:30 och snör på mig löparskorna. Femton minuter senare hälsar runkeeper likgiltigt att mitt löptempo är långsammare än förra gången och påpekar att jag fortfarande inte gett mig på milen. Väl hemma tar jag en bild på min frukost och pressar sedan i mig min skål slemmiga grodyngel, eller chiafrön, som butikerna så vänligt valt att kalla det. Tre timmar plugg, varvat med tv-serierna som alla förväntas kolla på. Jag postar bilden från imorse. ”Älskade helgdag” får den heta. Resten av kvällen tillbringas väntandes på likes och scrollandes igenom feeden fulla med bättre spenderade lördagar. Bara två kommentarer på min bild och jag känner hur pulsen ökar fast jag inte uträttar något fysiskt arbete alls.

I en ständigt uppkopplad verklighet finns det ingen tid för vila. Hur du tillbringar ditt dygns 24 timmar observeras, jämförs och tycks till om, vilket skapar en ständig krav på prestation.  Visst kan du välja att inte vara en del av detta, men då till priset av det människan räds mest; exkludering. För om ditt liv inte finns dokumenterat på instagram, existerar du ens?

Måndag igen och generation prestation somnar redan efter första kvarten. Vår framtid i händerna på några som försöker sig på det som inte ens Gud klarade av. Snacka om en samhällsstruktur med hybris.

Malin